Samspel

En otrolig och sorglig historia är den om Esbjörn Svensson. När han plötsligt gick bort för 10 år sedan skakade det i jazzvärlden. En ”up and rising”-saga fick ett abrupt och tragiskt slut. Jag minns själv att jag blev väldigt berörd av hans bortgång; en lysande pianist, kompositör och inspiratör försvann allt för tidigt.

I höstas såg jag dokumentären om Esbjörn och Esbjörn Svensson Trio,, E.S.T. En fin skildring av hans målmedvetenhet från tidig ålder, hand idoga övande och det kreativa samarbetet med sina bandmedlemmar; Dan Berglund och Magnus Öström. Och handen på hjärtat så är det väl så att bandet nådde sina framgångar pga bandet och inte bara Esbjörn.

Det har i dagarna precis släppt en live-inspelning med EST från en konsert i London. Och det dom slår mig redan på den första låten är samspelet i bandet. Allt sitter ihop, alla får ta plats och göra sin grej, fylla olika roller; dynamik, frasering, riktning, energi, intensitet… det är heeeeeelt fantastiskt.

Esbjörns pianoton och anslag har en oerhörd nerv och närvaro. Jag är inte alltid så förtjust i hans solistiska spel men det finns andra kvaliteter i världsklass. Han jobbar med dynamik och anslag på VARJE ton, varje ton är medveten, hans frasering är alltid en riktning. Utöver det så har han ju en otrolig koordination mellan händerna och är snabb som tusan. Anslaget kan varieras från egaliserat till markerat till…

Kompositionerna bör jag även nämna. Det är otroligt bra låtar med kontrapunktik, harmoniska idéer och variation. Och svårspelat. Att spela dessa i ett annat band skulle nog vara svårt att få till då det är då färgat av EST och deras klang och instrumentationsideer.

Så sammanfattningsvis så är det en oerhörd förlust för musikvärlden att detta band inte fick fortsätta att hålla på och utvecklas. Vem vet var de hade nått?

LYSSNA HÄR: E.S.T – Tide of trepidation

Kommentarer inaktiverade.