Musikern vs Melodifestivalen

Att Melodifestivalen är i pågående kan väl knappast någon missa? Själv är jag inget fan då musiken inte faller mig i smaken och jag gillar inte heller det uppenbara styrningen av tävlingen från Herr Björkman samt major-bolagen. Det råder ingen tvekan om att bolagen kontrollerar hela tävlingen. (Det finns mer att läsa om detta hos Musikuppropet bla.)

Trots att jag klarat mig från att titta har jag inte undgått debatten om tex låten Bada nakna. Förfärade röster ondgör sig över falsksång och undermålig musikalisk kvalitet och kompetens samt konstaterar att det är att vara snygg och ha magrutor som gäller. Gärna lite naket också. Själv konstaterar jag återigen att musikern får stå åt sidan för yta och kommersialism. Att musiken nuförtiden mest fyller ett kommersiellt syfte är tråkigt. Att inte (oftast) få se och höra musik i etern som verkligen drabbar mig är tråkigt. Musik kan vara livsomvälvande, spännande, känsloframkallande och… alldeles… alldeles underbart. 

I veckan som var blev jag drabbad. Av en musiker. På radion. Med teknisk briljans, fantastisk ton, ett underbart uttryck, nerv och med ett repertoarval som passade mig som handen i handsken. Musikern, violinisten heter Deborah Nemtanu och spelar skiten ur Saint-Sains och Fauré. Lyssna här: Introduction et rondo capriccioso, A-moll Op. 28


Kommer den duktiga musikern att komma tillbaka till Melodifestivalen? Jag menar så klart inte att alla deltagare är inkompetenta, men nog verkar det vara en större del av dom deltagande artisterna som faktiskt inte har så mycket kunskap mer än ett personligt uttryck och att se bra ut? Och visst vore det kul om vi gick tillbaka till en riktig orkester men det tror jag är en orealistisk utveckling. Dels pga helt andra tekniska krav samt en annan typ av ljudbild än den som fanns på 60,70,80-talet. 

Nej fram för musikalisk kompetens och kunskap som består mer än i att se bra ut på scen. Att tex se en 70-årig Aretha Franklin gå upp på scen och ”riva av en bit” i så sinnesjuk utklassning av det mesta är fantastiskt. Att efter ca 60 år som artist fortfarande sopa banan med dom flesta…. Där kan vi snacka kompetens. Av någon anledning får jag svårt att tro att grabbarna i Bada nakna kommer att uppnå samma ”riva ner taket” med sitt musikerskap vid 70 års ålder. 

Så frågan är väl vad vi och bolagen vill ha? One-hit-wonder-artister eller artister som håller i längden? Naiv som jag är tror jag att man tjänar mer pengar på artister som håller i längden. Men vad vet jag. Jag är blott en musiker med medioker inkomst men stor kompetens. 

Kommentarer inaktiverade.