Ibrahim Maalouf – en ny bekantskap

Jag har under som senaste åren dragits mer och mer åt folk- och världsmusikhållet. (Akta er för La Botinne Souriante – dom kommer dra ner er i folkträsket! Damn you Adam!) Inte så att jag börjat spela sådan musik själv utan mer att jag lyssnar och aktivt letar efter sådan musik. Själva anledningen till det något förändrade fokuset, jag älskar ju så klart fortfarande jazzen och den klassiska musiken, har nog att göra med några olika faktorer:

1. Spelglädje. Dom livespelande folkmusiker jag sett senaste åren har förmedlat en helt underbar spelglädje som jag tycker att jazzen och den klassiska musiken ibland tappar. Det har blivit så mycket prestige i att ”spela rätt” och prestera på absoluta topp inom jazzen och konstmusiken att själva spelglädjen ibland går förlorad. I alla fall har jag som lyssnare och konsertbesökare upplevt det. Jag tittar och lyssnar hellre på en musiker som går upp och lirar för glatta livet med energi och glädje och som en konsekvens spelar fel eller fult, än en förkrympt ”göra rätt”-musiker som spelar allt perfekt.

2. Sväng. Inom folk finns ofta ett sånt sjukt sväng i musiken, ett annat sorts sväng än i den musiken jag nämnde tidigare. Kan det vara så att svänget och spelglädjen hänger ihop? Har jazzen och konstmusiken blivit ett ”akademiskt” sväng?

Jaja. Åter till ordningen och det blogginlägget skulle handla om, nämligen Ibrahim Maalouf. Ibrahim Maalouf är en trumpetare född i Bagdad men numera boende i Frankrike där han är verksam som musiker, kompositör, arrangör och producent. Jag kom i kontakt med hans musik för första gången via Jazzradion i P2 och bestämde mig för att lyssna lite mer på honom. Och jag gillar’t. Den skiva jag hittills plöjt några gånger är albumet Illusions som enligt Spotify kom 2013. Lite jazzigt med mellanösternreferenser och hårt sväng i olika taktarter toppat med en trumpet med klassiska speldrag. Jag har svårt att genrebestämma Illusions – är det jazz? Folk? Fusion? Jag vet inte utan väljer att kalla det för musik. Vill man lyssna på en mer jazzig sida av Herr Maalouf så kan man kolla in plattan Wind. Den är betydligt mer traditionell med kvintett-sättning och musikerna: Larry Grenadier, Mark Turner, Clarence Penn och Frank Woeste. Musiken till Wind är filmmusik.

Ibrahim Maalouf tycker jag har ett intressant tonspråk och jag kommer att kolla in denne herre lite mer. Han verkar ha ganska många strängar på sin lyra bl.a. som producent och där kan man ju kanske hitta något mer kul.

Gällande skivomslagets utformning kan jag bli lite trött på slentrian-användandet av damer som små prydnader. Damerna kan ju vara medverkande musiker på plattan men det har jag hittills inte hittat någon uppgift om.

 

Illusions_skivomslag

Spotify

Ibrahim Maalouf – Illusions

Ibrahim Maalouf – Wind

 

Kommentarer inaktiverade.